Förstörd.

Jag dör inombords. Min älskling, min själ är borta. Raderad ur min telefonbok, blockad och raderad på msn, raderad på facebook. Raderad ur mitt liv. Jag skakar, kan inte förstå vad jag själv har gjort. Tårarna rinner ner för mina kinder, dom verkar aldrig ta stopp. Nu är jag krossad, förstörd för egen vinning. Och jag hoppas jag gjorde rätt...

Detta var det svåraste jag någonsin tvingats göra. Jag känner mig svag. Svag, svagare, svagast.

Imorgon måste jag ta mig upp till "jobbet", och försöka hålla masken. Fem timmar...hur fan ska det gå?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0