Diana Martin

Det blev lite sent hos Amanda igår. Vi låg och snackade, lyssnade på musik och typ halv sov när jag tittar på klockan.
- HELVETE! Klockan är ju fan halv 2!!
Utbrister jag och studsar upp ur Amandas säng tätt följt av David. Hehe, det är tur att jag inte har så stränga föräldrar. Det enda mamma sa var "det är ju lite sent för dig att springa ute såhär sent, det är ju massa läskiga typer ute." och sen var det inget mer med det. Himla skönt tycker jag!

Nåja, nu sitter jag och väntar på att mamma ska komma hem så att vi kan åka ut till stallet. Hon tog en bild på mig och Lasse igår som jag tänkte lägga ut sen, men då måste jag leta reda på alla dumma sladdar...usch, ibland är teknologi bara jobbigt. Hur som helst så ska jag få mummie att köpa batterier till våran uråldriga digitalkamera idag så att jag kan börja lägga ut lite roligt bilder på bloggen! Fram till att jag har köpt en bra mobil (sony eriksson C902) som jag kan ta bra bilder med så får jag släpa med klumpen till kamera överallt.

Som ni säkert förstår från övertexten (för så kordade kan ni ju inte vara) så har jag haft en trist dag. Halv sov genom hela skolan, om jag nu inte fortfarande gör det. Dagen började iallafall med att vi skulle ha teori på idrotten, och det var svårt att hålla sig vaken...skolan fortsatte sedan med matte, so, svenska, spanska prov och musikkunskap. Ingen vidare dag med andra ord, men provet verkade gå väldigt bra iallafall! Tur det, första lyckade spanska provet i högstadiet mån tro? Egentligen var det ett geografi prov, men den fulingen Johan smög in massa verb mitt i allt, och där knöglade det till sig för alla.

Nåja, nu ska jag äta en väldigt sen middag och sedan krypa till kojs!

För sex månader och 17 dagar sedan åkte jag för att träffa min kusin på Lidingö. Samma kväll planerade han att dra hem massa kompisar, men bara en kom. Samma kille som jag sedan dess försökt att träffa så ofta jag kan, killen jag blev kär i nästan med en gång. I mer än sex månader har jag varit kär i den killen, och jag har älskat honom i fyra. I sex jävla månader har jag väntat på ett mirakel, bara väntat. Och jag vet att jag borde öppna ögonen efter någon annan, men det finns ingen annan som du. Allt jag tänker på nu förtiden är gångerna jag varit hos dig, när du hållit om mig eller kysst mig.

Men en mening hänger kvar i huvudet mer än någonting annat. En mening som får ett stort hål att slitas upp i bröstet gång på gång. "men för att avsluta det här tråkiga samtalsämnet säger jag... och kanske för sista gången.... Diana Kristhall Lee Martin Jag Älskar Dig... och det kommer jag alltid göra innerst inne....".

Aldrig mer har du sagt det. Du höll vad du lovade.. Men varje gång jag tänker på det försvinner ännu en liten bit av mitt hjärta...du är allt för mig, och jag har aldrig älskat någon som jag älskar dig. Jag vet inte vad jag gör om du försvinner ur mitt liv...

Mycket tjat om min bok nu, men den är ju för bra! Alla som är ännu segare än jag och inte har läst boken MÅSTE göra det! Jag tvingar er!

Jaja, nu har jag tjatat nog om "Om jag kunde drömma", tillbaka till det verkliga livet. Idag var det uppfinnardag i skolan, även kallad "Finnupp" (låter nästan som en finn-mojäng eller något i den stilen?). Om jag får säga det är det rätt trist, kanske eftersom att jag och David inte kom på någonting att uppfinna. Och imorgon tvingas jag uttråkas av ännu en dag av tristess...Jaja, det kunde självklart ha varit värre. Efter skolan gick jag, Saga och David på donken. Där satt vi en stund, och helt plöttsligt pekar Saga på en tjej lite längre bort och säger
- Kolla, hon där borta ser ut som en häst!
Och jag kan ju inte direkt säga att hon sa det diskret heller! Saga gumman, du måste verkligen lära dig att prata tystare vid vissa tillfällen! xD

Nåja, tillbaka till min uttjatade läsning!!

Idag hade vi mentorsdag i skolan, höll på att försova mig trots att vi började klockan 12.30, hur lyckas man med det?! Iallafall, det var rätt kul att sitta och snacka skit med sina lärare. Nu sitter jag hemma hos Amanda och bloggar fast att jag inte vet vad jag ska blogga om. Blit troligen något längre inlägg ikväll. Men just nu har jag ingen aning om vad jag ska skriva om! Jaja, nu ska jag ge datorn till David, känns som att han börjar bli lite otålig.
Men som sagt, längre inlägg ikväll!

Jahapp, det blev ingen "The Shining"...Det var något fel på Amandas VHS, så vi fick se en annan "skräck film". Den sög, så nu har jag sett två skit dåliga skräckisar i rad. Var av en av dom var grymt tråkig. Men eftersom att vi inte börjar förrän halv ett på måndag i skolan tänkte vi se "The Shining" imorgon. Och för att försäkra oss om att det ska kunna gå ska vi hyra den på DVD. Så det blir skräckens natt istället. Problemet är bara vart vi ska vara, men det löser sig imorgon!

Jag, David och Nina var ute med Ninas mormors hund också! Jätte söt golden retriver som hette Sigvard (tror jag?). Nina vågade nämligen inte gå själv.

Ska förresten på gymnastik imorgon. Eller ja, om det inte finns plats i gruppen får jag titta på, men annars tänkte jag börja. Så håll tummarna på att det finns en ynka liten plats kvar åt mig!

Ja, då undrar ni säkert vad jag är för galning.

Jag heter Diana Martin, är 15 år gammal och bor i ett gult hus i Visby som ligger på ön Gotland straxt utanför Stockholm. Tror jag iallafall. Under hela mitt liv har jag hållit på med musik, så det är mitt stora intresse. Som ni säkert förstår är det inte mitt enda intresse, men för att inte göra det här ointresantare än vad det egentligen är ska jag inte gå in på det så mycket. Där emot tänker jag säga att jag tycker om att måla. För det kommer ni märka mycket i bloggen.



Om bloggen: Vad skriver jag om här då? Det skiljer sig inte så mycket från andra bloggar. Jag skriver om min vardag, mina känslor och de galenskaper jag hittar på lite då och då. Men för att göra bloggen roligare skriver jag inte så mycket om vad man kallar "dagens" utan fokuserar mer på att skissa upp designer, eller ja, skissar över huvud taget. Lägga ut låtar jag älskar för tillfället, göra serier osv.

Det kanske är dags att avrunda den här presentationen nu?
Avslutningsvis, här är jag:



   

Jahapp, middagen blev ju inte speciellt lyckad. Filmerna sög, och vi var ju verkligen ett muntert gäng. Äsch, ingen bra dag idag. Helt hopplös. Nu sitter jag själv och bara deppar medans pappa sover som vanligt och mamma ser på tv. Allting ser ut som det brukar hos familjen Martin/Klingvall...vi umgås aldrig längre. Pappa sover hela dagarna, ja, när han inte går upp för att dricka en kopp cappuccino, och mamma bara sitter och gör ingenting. Ingen kommer ens med tanken att vi borde göra någonting ihop. Eller ja, jag var ju ute i stallet med mamma idag, och det var mysigt, men ändå.

Jaja, som sagt, ännu en deppardag. Och jag är ledsen, men jag kommer aldrig på någonting positivt då. Så jag ska sluta plåga er med mitt elände och sluta blogga för idag.

Hoppas ni får en skön kväll!

Ja, då undrar ni säkert vad jag är för galning.

Jag heter Diana Martin, är 15 år gammal och bor i ett gult hus i Visby som ligger på ön Gotland straxt utanför Stockholm. Tror jag iallafall. Under hela mitt liv har jag hållit på med musik, så det är mitt stora intresse. Som ni säkert förstår är det inte mitt enda intresse, men för att inte göra det här ointresantare än vad det egentligen är ska jag inte gå in på det så mycket. Där emot tänker jag säga att jag tycker om att måla. För det kommer ni märka mycket i bloggen.



Om bloggen: Vad skriver jag om här då? Det skiljer sig inte så mycket från andra bloggar. Jag skriver om min vardag, mina känslor och de galenskaper jag hittar på lite då och då. Men för att göra bloggen roligare skriver jag inte så mycket om vad man kallar "dagens" utan fokuserar mer på att skissa upp designer, eller ja, skissar över huvud taget. Lägga ut låtar jag älskar för tillfället, göra serier osv.

Det kanske är dags att avrunda den här presentationen nu?
Avslutningsvis, här är jag: