Jag kommer inte på någonting att skriva om! Det är väldigt frustrerande faktiskt...och nu blev jag sugen på läsk, hu! Jag kan liksom inte tjata om boken, och jag kan inte tjata om massa känslor, för det har jag gjort alldeles för mycket.

Och nu är jag arg för att min inspelningsbox inte fungerar! Jävla maskiner! Gaah! Jag kanske ska läsa iallafall...nej! För då har jag ingenting kvar till sen, och jag vill inte läsa ut boken ännu. Ååhh! Jag hatar att vara sjuk, jag får sån himla ångest! Jag ska säga till pappa att han kan lämna tillbaka boxen...den kostade 1000kr och jag förstår mig ändå inte på den. Ännu ett frustrerande ting.

Och när jag ändå håller på att bli upprörd kan jag lika gärna slänga ur mig att jag hatar att bli bort knuffad av männiksor jag älskar! Skickade ett sms till *censur* igår, började sakna honom så otroligt, så jag skrev ett litet "Jag älskar dig" -sms. Men tror ni att han svarat? Nej, han öppnar smset, och antingen raderar eller bara trycker bort det. Jag menar, om det nu är som du säger, att du alltid kommer att älska mig innerst inne, varför är det så jävla svårt att säga!? Betyder jag absolut ingenting för dig längre? Så ja, jag känner mig bort knuffad. Om du inte vill ha mig i ditt liv längre så säg det. Håll inte på att låtsas som ingenting, för jag orkar seriöst inte stå i mitten längre. Jag går och frågar mig själv om du fortfarande älskar mig, eller om det bara var något du sa. Jag gråter så ofta att jag undrar om inte tårarna tar slut någon gång. Jag älskar dig, men jag orkar inte vara en del av ditt liv om du stöter bort mig...

"Jag ska aldrig ignorera dig igen, jag ska aldrig ignorera kärleken" - Kent

Se, jag fick något att skriva om iallafall...