Jag försöker egentligen att undvika bloggen när jag mår såhär, men jag behöver underhålla mig själv...

Åt nyss pappas supergoda fiskgratäng, asså den är verkligen himelskt god! Och jag brukar inte gilla fisk. Förresten, jag har märkt att det är lätt att lura mina föräldrar, eller lura folk överhuvud taget, med hur man mår. Som precis nyss.
På vägen hem hemsökte alla jobbiga tankar mig, och jag blev typ tårögd och grejer. När jag står på trappan och ska låsa upp dörren tar jag ett djupt andetag, öppnar dörren och ropar med hög, glad (?) röst:
"Hallå! Jag är hemma!"
Går in till vardagsrummet och berättar en rolig grej som hände på bion, skrattar lite åt att mamma är så trött och går sedan in på mitt rum. Här sitter jag nu med musiken dunkandes i högtalarna och låter tanknarna fara omkring i huvudet. Och ingen märker någonting förståss.

Antingen är bara folk väldigt lättlurade, eller så börjar jag bli väldigt bra på det här med att låtsas...