Ikväll var jag nere med Saga och Amanda vid ringmuren. Alla tog med sig var sin filt och jag hade med mig min gitarr. Saga älskade den. Jag förstår henne, den har faktiskt en jättefin klang. Dock blev det väldigt kallt där uppe på muren, så vi vandrade hem till mig, även fast att jag typ bor längst bort. Det var mysigt, vi tände ljus, lyssnade på musik och bara snackade. Sen kollade vi piercingar och tatueringar, någon hade snott Sagas "tatuerings idé" så hon blev lite halv sur.

Har ni någon gång känt att man vill gråta, men att det känns som att tårarna tagit slut? Jag gör. Och jag hatar det.

Förlåt att jag skriver så mycket deprimerande nu. Men på en blogg ska man skriva om hur man känner för tillfället och berätta grejer, eller hur? Och jag mår inte så bra. Inte alls faktiskt. Men jag vill inte lämna ut mig på det sättet. Så åter igen, förlåt.<3