Det var ju inte direkt en lång tripp till Stockholm, men det var bättre än ingenting. Igår vid tio träffade jag då min fina pojke vid centralen, som alltid när vi träffas blev det massa snack om roliga grejer som hänt som ingen orkat berätta över telefon. Vi åkte med bussen till hans pappa som för veckan var i sälen. Perfekt.
Vi såg början på en zombie-film, men Erik blev så trött att han inte orkade se mer. Så vi gick och la oss, klockan var då typ halv ett, och det var mycket kelande innan vi kollade klockan och upptäckte att den redan var 6! Då gav vi sovandet en chans, och även fast att jag inte somnade gjorde ju han det. Seriöst, jag känner ingen annan än min pappa som är en sån sömntuta!

Dock somnade jag efter ett tag, men vaknade två timmar senare av att någon kryper upp bakom mig och pussar mig på axeln.
- Godmorgon lilla griiis!
Tydligen hade jag knuffat iväg honom när jag sov (va dum jag är?!). Sen kunde ingen av oss somna om igen. Klockan tickade iväg allt för fort och sen var det dags för mig att åka mot centralen igen då...

David mötte mig vid Ropsten, jag har ett väldigt dåligt lokalsinne så ingen vågar släppa mig ensam i Stockholm. Och nu sitter jag här. Jätte deprimerad och ledsen. Det känns direkt att något fattas. Hur mycket får man tycka om en person egentligen? Är detta verkligen lagligt?