Jag vet inte hur jag kunde bli så kär. Och jag vet inte hur länge jag kommer att få vänta på dig. Jag vet inte ens om det är värt att vänta, att du kanske hamnar någon annanstans. Men du gör mig hel. Du förgyller min vardag. Jag vet inte hur fan mitt liv hade sett ut nu om jag aldrig träffat dig. Förmodligen hade vissa delar av mitt liv varit mycket lättare, men jag hade aldrig varit den jag är idag.

Någonstans inuti mig gick allt fel. Nej, någonstans i Sverige gick någonting fel. Hur kunde man vara så taskig att man placerade mig så långt ifrån dig? Det är så orättvist...när jag äntligen hittade någon som du måste du vara någon jag inte kunde få. Utan att överdriva är du allt jag någonsin velat ha. Det är inte alls rättvist...

Men livet är inte rättvist. Mitt hjärta kommer aldrig sluta slå för dig. Bilder av dig kommer förevigt sitta kvar på min näthinna. Ord du sagt, värmen från dina kramar, blickar, andetag, hjärtslag. Allt kommer finnas kvar. Jag glömmer det aldrig.



Någonstans gick allting så himla fel. Kärlek ska inte behöva göra så ont...