Jag tycker att världen har blivit konstig.

Omvriden. Det känns som att jag inte hör hemma någonstans längre. Som om allt har gått förlorat. Här sitter jag i min jävla snurrstol och önskar att jag också kunde bli tillfrågad. Önskar att jag hade bättre kontakt med dom jag förlorat. Önskar att jag fick tillbaka kontrollen i mitt liv.

Men vi vet ju allihop att man inte får vad men vill ha.

Varför skulle mina önskningar och drömmar besannas när barn går ute på gatorna och letar efter mat. Varför skulle mina problem vara svåra när tusentals människor dör varje timme för att det inte finns rent vatten. Varför ska jag, som är frisk och faktiskt har det bättre än många klaga?

För att jag känner mig så jävla ensam...