This is it, skulle man nästan kunna säga...
Ner till almedalen för sista skolavslutningen på högstadiet. Nu börjar ett nytt kapitel i livet. Gymnasiet. Växa upp (inte speciellt troligt för min del dock), tänka på sin framtid. Haha, tårarna bara rann när vi fick betygen. Tanken slog mig att jag aldrig skulle göra det med de underbara människorna som stod runt omkring mig igen. Det kändes sorgligt.
När jag gick ut sexan trodde jag att jag inte skulle kunna gå i en bättre klass. Det visade sig inte stämma alls. Nu när jag gått ut nian VET jag: Bättre klass än såhär går inte att få.

Jag vet, jag är ingen poet.
Men jag vill bara säga TACK.
Tack för alla fina minnen jag delar med er. Tack för att jag fått lära känna er. Ni är verkligen underbara, varenda en av er. Att hålla kontakten med alla när man går skilda vägar skulle jag säga är omöjligt. Men jag ska göra så gott jag kan för att inte komma dit då man går förbi varandra och väljer att inte hälsa.

H





























The end.