Jag är så fruktansvärt arg!
Dagen är hur bra som helst, sen kommer ju då hemfärden. Hoppade upp på en blöt cykel som jag precis innan torkat av men som av regnet blivit lika fucking blöt igen så jag blir helt blöt i röven. Inte nog med att det spöregnar, det är ju en enormt jobbig motvind också!
Så jag binder min halsduk runt mitt huvud för att mitt hår inte ska bli blött, för inget är värre än en droppande lugg...där cyklar jag och ser ut som en siegenare alltså!

Det är dessutom SVINIGT kallt om händerna, så jag gräver ner min frusna och blöta hand i väskan för att hitta gudagåvan till vantar, men eftersom att det ligger så mycket tygskit i min väska hittar jag dom inte. Så jag får stanna cykelhelvetet och leta igenom väskan tills jag hittar dom. Hoppar upp på en blöt sadel (igen) och börjar åter igen cykla hemåt.
Hela vägen kämpar jag mot motvinden och tänker "hem, värme, te, torra kläder. Hem, värma, te, MUSIK". Jag fokuserar så mycket på allt bra och varmt att jag i upphetsning när jag ser mitt hus missar Gotlands mest GIGANTISKA vattenpöl och kör ner i den så att det stänker vatten över hela jävla mig. Kliver in i huset och skriker.

DET ÄR HEMSKT UTE!!!